Efter en tids förvirring har redaktionen samlat sig för att avnjuta Melodifestivalens andra deltävling. Den första missade vi, vilket, med tanke på Christer Sjögrens bidrag, kan ha varit bra för vår mentala hälsa.
Först ut var den något Owen Wilson-like Ola, vars artistnamn avslöjar att han började sin karriär i TV4:s talangslakt "Idol", med "Love in stereo", en svulstig poplåt som låter väldigt... 1986. Den hade kunnat platsa på skivan "Ettor på Trackslistan 1985-1987", en skiva där för övrigt Carola Häggkvists enda Tracks-etta "The Runaway" är med. 25 år i branschen och en etta på Tracks. Och en sådan ska vara representant för aktuell svensk populärmusik...?
Lasse Lindh sjöng en typiskt lasselindhskt söt poplåt om desperat kärlek. Vi gillar Lasse Lindh men tror inte att hans låtar, som brukar funka först när man hört dem några gånger, har någon chans i Melodifestivalen. Lasse får en ny chans på singel- och radiolistorna efter tävlingen.
The Nicole - märkligt artistnamn, förresten, anser The Bäst just nu-redaktionen - framförde låten "Razborka", en danspoplåt med rysk känsla och snärtig refräng. Kanske kan funka på dansgolven i sommar. Kanske t.o.m. kan bli njutbart om, säg, Topaz Soundsystem sätter tänderna i den.
Alexander Schiölds "Den första svalan" är stompig pojkrock av den typen som Jimmy Jansson brukar tävla med. Inte särskilt intressant, men appellerar kanske till flickor i yngre tonåren.
Rongedal framförde den Mika-doftande diskopoplåten "Just a minute" med snygg falsettsång. Diskobeatet kunde förvisso ha renodlats och tonartshöjningen är krystad (när är egentligen en tonartshöjning befogad?) men det är ändå en låt som får oss att vilja dricka, dansa och sjunga oss hesa.
Den något Britney Spears-lika Sanna Nielsen framförde "Empty room", en tjusig, power-anstruken ballad av ett slag som inte görs längre. Den här hade varit en given tryckare på våra mellanstadiefester om den hade kommit för en 18-20 år sedan. Dessutom sympatiskt att tonartshöjningen verkade saknas.
Andra Generationens "Kebabpizza Slivovitza" är en låt med skönt Balkanblås och fånig text. Kul och svängigt, men inte särskilt representativt.
I låten "One love" har paret Kvint/Johnsson lämnat 60-talet för något slags trummaskinpop med en skränig refräng. Tyvärr. Det här hade inte varit bra ens utan Carola.
Att "One Love" inte gick vidare direkt var ungefär lika oväntat som att lördag skulle följas av fredag. Oavsett vad hon sjunger brukar ju publiken älska Carola Häggkvist för att hon uppträdde i gula pösbyxor en gång för 25 år sedan. Lika oväntat var att "Kebabpizza Slivovitza" nådde femteplatsen. Var det månne jämnt i mellanskiktet?
Våra slutgiltiga röster gick i alla fall till "Just a minute" och "Empty room", trots att vi hade hoppats på Lasse Lindh och att vi i princip anser att artister av Sanna Nielsens typ borde vara bannlysta från Melodifestivalen.
Länkar:
lördag 16 februari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
